emelias

Det var länge sedan jag hade en killer eye liner.

Det var länge sedan jag skrev senast. Det var länge sedan jag uttryckte mig. Det var länge sedan jag visade jag.

 

Ytterligare 2 år har gått sedan jag skrev här. Jag har gått omkring de senaste veckorna, i min för övrigt nya stad Malmö, och undrat vad jag ska göra. Sist jag skrev här så hade jag just slutat plugga i Skövde och istället börjat jobba i Västerås. Nu har det gått nästan två år till och under den tiden har jag, på mångfaldiga vis, försökt hitta mig i rätt riktning i livet. Jag drev mig från Västerås till Asien i 5 månader och strödde mest omkring. Jag kom "hem" till Västerås i slutet av mars 2017 och hade, som jag lätt antydde, inget hem. Jag har hyrt bostäder svart i 3-månaderstider, bott i Skövde, hittat soffor hos vänner, bott i en avlägsen stuga hos min mamma utan egentlig inbjudan, så väl vid hemkomsten så fortlevde känslan av lätt avsky kring min tillvaro. Min älskade älskade farmor öppnade dock upp sitt hem med öppna armar och jag fick bo hos henne i ett halvår. Det halvåret var nog den mest upplyftande tiden då jag, för en gångs skull på flera år, kände mig som hemma och slappnade av. När min kille sedan bestämde sig för att plugga musik i Malmö så gav jag mig själv en ny chans att "hitta mig själv".

 

Och nu är jag här. Jag undrar just nu vad jag gör här. Jag jobbar som lärare och fritidslärare på en skola som jag finner otroligt roligt. Jag har ett stort intresse för beteenden och påverkan på beteenden och har enkelt kunnat applicera mitt intresse på just detta yrke. Jag känner mig dessutom väldigt duktig på mitt jobb, det är ganska självförverkligande. Malmö i sig är en väldigt trevlig stad, folk är trevliga och det finns många underliga karaktärer med mycket spännande tankar och åsikter, vilket jag älskar. Jag har lärt mig att få rutin på mitt liv, då jag går upp kl 06 på morgonen och är åter hemma kl 18, jag kanske lagar middag till mig och min kille, jag kanske tränar. Därefter går jag och lägger mig kl 22. Repeat repeat repeat fem dagar i veckan. That is that. Klappat och klart. Eftersom att jag flyttade hit med min pojkvän och, huvudsakligen hans, 2 vänner till så har jag inte så mycket till umgänge här. Jag är en umgängesmänniska och tycker därför väldigt synd om mig själv ganska ofta över att jag är ensam. Det är svårt att skaffa nya vänner i en ny stad. Och det är ännu svårare att undvika tanken på ensamheten. 

 

SÅ nu har vi kommit HIT. Jag vill ju självklart undvika självömkan och har i flera veckor funderat över HUR jag ska göra detta, och kom då på att "ÅH jag har ju en blogg" och "ÅH jag har ju en systemkamera" och "ÅH jag älskar ju att skriva". Så nu ska jag för min egen skull försöka lära mig att fota igen, publicera här, skriva av mig i form av antingen berättelser i form av sagor- kapitel för kapitel, eller också någon typ av insändare eller, om gudarna tillåter, en dikt eller två. Vi får se lite var det här leder, men Ida FÖR GUDS SKULL, sätt ingen press på hur detta SKA vara. Det KOMMER att bli. Och om det blir bra eller mindre bra gör inte så mycket, för jag kommer att ge mig själv någonting- förhoppningsvis. VEM VET WEHO. Jag vill bara visa jag, utan någon press på hur jag borde vara eller vad jag borde göra. Jag vill bara uttrycka. Och med det sagt, så ses vi om två år igen! Skoja, ses snart. HEJDO.

Eyeliner that gon kill yo ass

Har haft min första jobbdag på ungefär ett år. Har ju faktiskt dragit mig tillbaka till hemstan efter ett år i Skövde. Kände mig färdig med pluggandet där så nu ska jag ta tid på mig och faktiskt känna efter vad jag vill göra med min framtid istället för att hoppa in i ågot förhastat. Men ja, första jobbdagen asså. Den gick bra. Hoppas jag. Detta inlägg är tidsinställt så jag har ingen aning. Hope for survival. Peace.  

that 70, 80, 90's show

 

 

 

 

 

 

 

KABAM.

 

Härmed älskar jag kameleonter:)

New tat

 

Och så testade jag kjolen och toppen ovan, hur fkin snygg som helst??! Lookin' all Beyonceish.

Förstår verkligen vad man menar när man säger att tatueringar är beroendeframkallande. Har senaste månaden gaddat mig 3 gånger. känns för tomt att "bara" ha en tat på armen och nöja sig med det. Nu har jag börjat och kommer absolut inte att sluta. Min nya är den hinduistiska gudinnan Kali. Hon är mest känd för att vara den argsinta versionen av gudinnan Durga, men även den stoltaste. Durga och Kali hjälps åt att kämpa mot de manliga demonerna (haha pussy power).Kali är partner till Shiva men är aldrig underordnad honom då hon i den klassiska bilden dansar på honom. Kali är, som sagt, självständig och ofta aggressiv, men samtidigt ofta ömsint och kärleksfull. Detta ÄR jag. Jag ÄR Kali. Nämen, perfekt spontan tatuering tycker jag. Mamma blev inte fullt lika glad tho:) Har nog aldrig sett mamma klädd i ett så bekymrat ansiktsuttryck haha :///// Sad stori. 

Nu ska jag försöka plugga vidare på neurovetenskap och sen blire kanske en till gadd snart :DDD

 

PEACE

fest, bråk och familjechill

 

Har utöver alla tråkiga pluggdagar haft rätt trevligt de senaste dagarna också. Bilderna säger väl inte sådär jättemycket men det är fina utfyllnader. 

Syster kom på besök för första gången i torsdag, vi hade en najs utekväll på fredagen med födelsedagsfirnde och kåren-häng. Var fett kul bortsett från att fulla människor är äckliga. Syrran fick slåss för att visa vart skåpet skulle stå, haha. Badass (krav maga did her good). Lördag bjöd på ännu ett besök av baba. Vi käka finmiddag ute för ovanlighetens skull, och sen satte vi oss och drack lite pilsner och prata om det goda livet. TID MED PAPS ÄR GULD VÄRT FÖR ÖVRIGT!! OOOOOOch så kom min låtsasmamma och lillebror på söndag så det har vart ett riktigt familjehäng denna helg, vilket är ovärderligt. Nästa vecka rör jag mig äntligen bort från denna håla mot ljuset :DDDD (dvs vänner, pojkvän och familj part 2).

Det får va allt. FETT kul att börja blogga igen. Ska börja ta mer bilder också så blir det ultimat.  

Vad vet vi egentligen?

Efter att ha läst snart tre månader på högskolan om neuropsykologi och filosofi så blir man aningen galen. Allt som man en gång tagit för givet känns inte så självklart längre, och av goda skäl. Vad vet vi egentligen? 

Just nu läser vi om vetenskapsteorier och hur, egentligen, enkelt en konceptuell ram kan rubbas. Från att tro att jorden står still till att jorden snurrar och dessutom cirkulerar tillsammans med andra planeter, i en konstant väg och tid, runt solen. Detta trots att det fanns tydliga empiriska bevis på att den står still (släpper jag en boll så kommer den hamna rakt under mig och inte någon annanstans- vilket den borde göra "om jorden nu snurrar"). Om alla teorier nu är relativa och föränderliga så säger våra teorier oss ingenting egentligen. De är tillfälliga försök till att förklara strukturer i universum. Men om strukturerna nu inte är sanna så är dessa teorier bara här för att ge oss trygghet. För ingen tycker väl om att känna sig otrygg? Hur hade det sett ut om allt vi trodde på var falskt? Allt vi ser är sett utifrån vår förmåga att se. Vad har vi missat? Eller kanske ännu viktigare- har vi missat allt? Vår förmåga att se är begränsad till 3D, men WHAT IF världen EGENTLIGEN är i 4D eller 5D? Att vi ser saker olika kan bevisas. 

 Ser du en vas eller två ansikten? Ser du ett kvinnoansikte eller ser du en man som spelar sax? Kan du se båda samtidigt eller "switshar" du mellan de två bilderna? När/om du är borta på LSD och hallucinerar så är hallucinationerna någonting som vår hjärna skapat, det finns inte där "på riktigt". Fast det är väl riktigt, om vi nu ser det? Så ja, vi ser olika, är DET ett bevis på att allt vi ser egentligen bara är en reflektion i vår hjärna av "någonting" där ute som kanske inte ser ut som vi tror. 

Om jorden nu är rund, finns det någonting som är rakt eller är det en form vi skapat genom vår perception för att förstå oss på det som finns runtomkring oss? Den raka linjen kanske egentligen är böjd, med jordens böjning? Vi är begränsade, och att tro att världen vi ser på är lika begränsad känns dumt. 

2,5 år till och jag kommer nog bli galen:) Gokväll.

HAN

 

 

DEN STOLTASTE, MEST FÄRGGRANNA FÅGELN

 

Saker har hänt

 

Ja, det var väl ca ett och ett halvt år sedan jag var här och hälsade på. Kanske dags att ta upp igen, jag vet inte ännu. We'll see. 

Under tiden har jag iallafall tagit studenten, haft min första sommar som jag inte kunde kalla sommarlov, varit på pridefestivalen för första gången, bläckat ner mig twice, börjat studera neuropsykologi och filosofi på högskolan och träffat en massa nya peeps. Snabbgenomgång av livet ;DD 

Försökte komma på någonting roligt att skriva, men eftersom att den enda anledningen till varför jag kom tillbaka hit är för att jag är uttråkad så lär väl inte det hända. sry not sry. 

Så Skövde, wbout it? Förvånad är jag iallafall. Jag trodde att jag ogillade Västerås och här sitter jag, och åjar mig. Jag saknar tillbaka till den lilla råtthålan. Det är ensamt, grått och det enda som finns att göra här är litterly att vara i bibblan och plugga. Jag har bara gått i (snart) tre månader så jag vet inte om jag kanske bara har en såndär tillfällig hemlängtan men den suger iaf. Jag saknar fika med mina brudar, att somna och vakna bredvid the love of my life, jag saknar sena kvällar på ballen med min amelia och jag saknar familjen. 

MEN VAD GÖR DET OM HUNDRA ÅR VA??? ;DDD Jag har mat i magen och en utbildning jag inte kommer kunna bli något av. Näe, men i helgen så kommer troligtvis nåra hitåt tillslut, ska bli DUNDER!!!!! Jag ska försöka keep you (alla mina 3 miljoner fans) occupide. 

Peace!

 

 

 

 

Midsommar och andra shitty moments

 
 
 
Yep, och nu är jag tillbaks igen. Slänger in med lite bilder från senaste tiden. 
Höres om en månad eller så!

Hello again

Sådärja, fast update.
Chillat as usual, inget nytt bortsett från att det är typ TVÅ FUCKING VECKOR KVAR AV SKOLDAGAR KVAR TILL SOMMARLOV!!!

orros