emelias

Det var länge sedan jag hade en killer eye liner.

Det var länge sedan jag skrev senast. Det var länge sedan jag uttryckte mig. Det var länge sedan jag visade jag.

 

Ytterligare 2 år har gått sedan jag skrev här. Jag har gått omkring de senaste veckorna, i min för övrigt nya stad Malmö, och undrat vad jag ska göra. Sist jag skrev här så hade jag just slutat plugga i Skövde och istället börjat jobba i Västerås. Nu har det gått nästan två år till och under den tiden har jag, på mångfaldiga vis, försökt hitta mig i rätt riktning i livet. Jag drev mig från Västerås till Asien i 5 månader och strödde mest omkring. Jag kom "hem" till Västerås i slutet av mars 2017 och hade, som jag lätt antydde, inget hem. Jag har hyrt bostäder svart i 3-månaderstider, bott i Skövde, hittat soffor hos vänner, bott i en avlägsen stuga hos min mamma utan egentlig inbjudan, så väl vid hemkomsten så fortlevde känslan av lätt avsky kring min tillvaro. Min älskade älskade farmor öppnade dock upp sitt hem med öppna armar och jag fick bo hos henne i ett halvår. Det halvåret var nog den mest upplyftande tiden då jag, för en gångs skull på flera år, kände mig som hemma och slappnade av. När min kille sedan bestämde sig för att plugga musik i Malmö så gav jag mig själv en ny chans att "hitta mig själv".

 

Och nu är jag här. Jag undrar just nu vad jag gör här. Jag jobbar som lärare och fritidslärare på en skola som jag finner otroligt roligt. Jag har ett stort intresse för beteenden och påverkan på beteenden och har enkelt kunnat applicera mitt intresse på just detta yrke. Jag känner mig dessutom väldigt duktig på mitt jobb, det är ganska självförverkligande. Malmö i sig är en väldigt trevlig stad, folk är trevliga och det finns många underliga karaktärer med mycket spännande tankar och åsikter, vilket jag älskar. Jag har lärt mig att få rutin på mitt liv, då jag går upp kl 06 på morgonen och är åter hemma kl 18, jag kanske lagar middag till mig och min kille, jag kanske tränar. Därefter går jag och lägger mig kl 22. Repeat repeat repeat fem dagar i veckan. That is that. Klappat och klart. Eftersom att jag flyttade hit med min pojkvän och, huvudsakligen hans, 2 vänner till så har jag inte så mycket till umgänge här. Jag är en umgängesmänniska och tycker därför väldigt synd om mig själv ganska ofta över att jag är ensam. Det är svårt att skaffa nya vänner i en ny stad. Och det är ännu svårare att undvika tanken på ensamheten. 

 

SÅ nu har vi kommit HIT. Jag vill ju självklart undvika självömkan och har i flera veckor funderat över HUR jag ska göra detta, och kom då på att "ÅH jag har ju en blogg" och "ÅH jag har ju en systemkamera" och "ÅH jag älskar ju att skriva". Så nu ska jag för min egen skull försöka lära mig att fota igen, publicera här, skriva av mig i form av antingen berättelser i form av sagor- kapitel för kapitel, eller också någon typ av insändare eller, om gudarna tillåter, en dikt eller två. Vi får se lite var det här leder, men Ida FÖR GUDS SKULL, sätt ingen press på hur detta SKA vara. Det KOMMER att bli. Och om det blir bra eller mindre bra gör inte så mycket, för jag kommer att ge mig själv någonting- förhoppningsvis. VEM VET WEHO. Jag vill bara visa jag, utan någon press på hur jag borde vara eller vad jag borde göra. Jag vill bara uttrycka. Och med det sagt, så ses vi om två år igen! Skoja, ses snart. HEJDO.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas